Anställningsbarhet

Jag har en väninna som jobbar på ett internationellt konsultföretag, Londonavdelningen. Hon jobbar mycket och, misstänker jag, tjänar rätt mycket. Jaha, tänker man då, nåt ska hon väl ha för att hon läst massa astråkig redovisning och lam marknadsföring. Men icke - väninnan har en "comparative literature major" från ett tjusigt universitet i USA. Min fråga är: Hur kommer det sig att företag i USA är villiga att anställa personer med en typiskt "onyttig" examen? Varför är inte svenska företag och organisationer det? Varför betyder det inte så mycket här i landet att man överhuvudtaget har en utbildning, om den inte är väldigt specialicerad (medicin) eller inom ett visst område som för tillfället skriker efter arbetskraft?
Delvis beror det nog på att amerikanska företag är lite modigare än europeiska (och europeiska i allmänhet lite modigare än svenska?) och bryr sig mer om "thinking outside the box-kvaliteter" snarare än att den arbetssökande redan från början behärskar ett visst dataprogram. Men det är nog inte hela sanningen. Jag tror tyvärr också att det beror på att utbildningen i humanistiska ämnen i Sverige ofta är rätt dålig. Den är satt på undantag, man tar nån kurs i ett språk och nån i litteraturvetenskap innan man ger sig på sina "riktiga" studier. Jag har bara personlig erfarenhet av ett fåtal ämnen, bara ett som lärare, men de resurser som finns är ett skämt om man tänker sig att man ska kunna ge studenterna något mer än rena sakkunkaper (och även dem skulle man kunna förmedla oerhört mycket bättre med mer tid till sitt förfogande).
I den bästa av världar (vilket tydligen är U Penn) borde alla studenter få skriva mycket och få chansen att diskutera sina uppsatser/essayer med lärare och andra studenter på ett organiserat sätt. Det borde vara fler examinerande uppgifter under varje kurs och, framförallt, det borde vara fler uppgifter/hemtentor etc som går ut på att lösa problem med hjälp av kunskaper från den aktuella kursen. Men till sådant behövs fler föreläsningstimmar, fler timmar för förberedelser och en ändrad attityd från många lärare som inte fattar att studenterna ska lära sig att göra saker de inte kan - inte lära sig saker så att de kan.