Vid den förra stora krisen, i början av 1990-talet, sänktes många försäkringar »tillfälligt«, från 90% ersättning till 80% för att sanera statens finanser. Sedan dess har jag aldrig någonsin hört talas om någon återställning till 90%-nivån.
Däremot talas det ofta om »takhöjning«. Om man höjde ersättningsprocenten så skulle de med lägst inkomster gynnas. Men med takhöjningen skulle medelinkomsttagare gynnas. Detta säger något om den politiska (även om det som AJ konstaterat »unfortunately there is no politics anymore«) diskursens förskjutning under de två senaste decennierna: det handlar om att gynna medelklassen. Jag minns vagt att man under det tidiga nittiotalet också ofta talade om det kommande tvåtredjedelssamhället. Det är här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hade just precis motsvarande diskussion över lunch med en kollega. vi landade i frågan vad det betyder att vi idag pratar mindre om de två tredjedelarna ovanpå/innanför och mer om den del som 'befinner sig i utanförskap'. på något sätt tycks vi ha rört oss från 90-talsbegreppets problematiserande av systemnivån till att försöka flytta över individer från den ena tredjedelen till de andra...
Just. Det finns ett ställe att vara på – medelklassens. Det har naturaliserats som den egentliga livsstilen.
Skicka en kommentar