fredag 23 maj 2008

barnakademin: smör på datorn, koncentrationsproblem och konstiga mail

Tar upp tråden från ett tidigare inlägg, nämligen den om hur mycket man ska låta studenterna ta del av ens privata liv, eller hur mycket de två liven får lov att ingå i varandra.

Det är fredag eftermiddag och jag sitter i köket och försöker besvara veckans sista mail, åtgärda det som behövs före helgen. Jag försöker skriva vissa saker på engelska, men det är ta mig mig fan omöjligt. På radion, eller dotterns mobiltelefon, spelas hennes favoritlåtar, mellanmålet sprids ut över hela köksbordet, där jag sitter med datorn. Och skriver. Dom andra äter syltmackor, och emellanåt ställer de sig upp och dansar i köket, vill att jag skall eller inte skall titta på.

Jag skriver: "Foucault’s establishing of the body as a site for power (Foucault 1986) opens up to a variety of analysis of the government, where the private/public dichotomy not is necessary for the understanding. Power is, in Foucault’s words, constituting knowledge, bodies and subjectivity and is in its way productive and operational. Discourses are merely the ways in which power operates, allocating specific spaces to specific bodies."

Men det jag hör är: Någonting som inte alls har att göra med Foucault. Och jag har svårt att koncentrera mig, eftersom mina ögon hela tiden dras till de danssteg som utförs bara några meter från mig. Pratet och fnittret tränger ut allt annat ur mitt huvud, jnej, jag kan verkligen inte koncentrera mig. Men ändå.

Jag går inte in i arbetsrummet och sätter mig, ostörd. Jag går inte dit, jag stannar hellre kvar här, i röran.

5 kommentarer:

ml sa...

Den här tråden hänger också samman med kanon-tråden eftersom kvinnors texter tenderar att ha smör på sig eller i sig. De är inte ”rena” på det sätt som manliga filosofer ”är” (vilka sällan är så rena som de framstår, de är ofta tvättade, eller så har vi lärt oss att se manlig/kanonisk smuts som ren). Och det har att göra med att kvinnors skrivande i högre grad har skett på andra villkor, villkor som liknar de J beskriver. Där livet blandar sig i tänkandet och skrivandet

Anonym sa...

ml har helt rätt. Speciellt den generation av franska filosofer som försökte beskriva maktens mikropolitik och ta "kvinnors, vildars och nomaders" sida, insåg nog inte alltid att deras textproduktionsvillkor var enormt priviligerade. Men man kan ju vända på det och säga att kanon är som en torr knäckemacka som skulle må bra av lite smör.

ml sa...

Ja, kladda ner dom bah.

Penny sa...

Kanon är en torr knäckemacka som skulle må bra av ett skjut.

Äsch, läser SCUM för tillfället. Återkommer när jag är återställd.

E. sa...

Jag är fullt och fast övertygad om att de förutsättningar som J. beskriver, i vissa sammanhang (delvis beroende på ämnet man diskuterar, men givetvis också beroende på intentionerna bakom) faktiskt genererar bättre texter än om desamma hade skrivits i steril miljö. Smutsigheten i dem tillför ju en dimension, i det att de är igenkännbara; det finns hullingar i dem varpå samtiden fastnar. Woolf har en poäng i "Ett eget rum", och den essän i sig är, i mina ögon, ett lysande exempel på att det behövs inblandning, smutsighet, kallade det vad du vill.