Två ord som yttrades om en avhandlingstext idag på ett högre seminarium. Det äckliga var personliga betraktelser som någon tyckte var för intima och därför äckliga. Det hemska var ett helt kapitel. Jag var inte författaren. Jag satt och lyssnade och tittade, helt uppslukad av vad som hände runt bordet. För några veckor sedan, däremot, var det jag som var författaren. Då, som nu, tänkte jag på att vissa seminariedeltagare nästan alltid hummade och/eller nickade instämmande när någon annan seminariedeltagare yttrade något kritiskt. Skakade på huvudet. Snörpte på munnen. Medan andra såg vänligt intresserade ut och uttryckte sig konstruktivt om texten utan att vara i närheten av att använda ord som äckligt och hemskt.
Det finns ett mått av sadism i seminariekulturen och jag tycker så illa om det. "Vi ska aldrig bli sådana!" är ett slags stridsrop vi doktorander utropat till varandra den senaste tiden, när vi diskuterat företeelser och beteenden vi observerat omkring oss. Aldrig sadister. Aldrig masochister.
4 kommentarer:
Som Deleuze sa i sin enda tv-intervju: Invändningar ger sällan något!
Eller som Nietzsche: Det positivt skapande är egentligen starkare än det negativa. Men det negativa kan vinna över det skapande, inte för att det är starkare, utan för att det förlamar och förgiftar skapandet.
Jeanette! Vi ska aldrig bli såna!
Nu kommer jag tillbaka till havet.
Hurra! Kan du inte försöka få liv i den här härliga gamla bloggen också?
Jeanette! Jovisst kan jag det. Jag ska bara komma ihåg att läsa den...
Satt här förut och kom inte på en enda blogg jag ville läsa, så jag tittade in på Newsmill. Hade tom glömt bort att denna existerade.
Nu ska det bli liv. I luckan. Just you wait!
Skicka en kommentar