Jag är just tillbaka på kontoret från ett tjänstemannanätverksavstämningsmöte med en kollega (jämbördig, jämnårig, manlig) och två gubbar (män, 50+). Gubbe #1 är chef i min organisation och Gubbe #2 är motsvarande chef i en annan organisation.
Vi ses för att stämma av första steget i en politisk process, där jag och kollegan ska avrapportera ett uppdrag omfattande en hel hög möten med andra viktiga gubbar, som inledningsvis uteslutande har tagit hans hand först. Men det är egentligen oviktigt. Jag har länge tränat på att bli en gubbe. I mötessammanhang lutar jag mig gärna tillbaka i stolen och sätter upp foten på en annan stolskant (vilket inte är att rekommendera om man har kjol och det bjuds på mandelkubb, eftersom smulorna då hamnar i kjolfånget), eller knäpper händerna bakom huvudet, eller. Och igår funderade jag på att börja klä mig i skjorta och kavaj för att få tillgång till gesten att rätta till skjortan i armhålan.
Jag inbillar mig gärna att det här gör jag helt medvetet, eller åtminstone kontrollerat, för den goda saken att som tjänstekvinna klättra upp bland tjänstemännen. För att lära gubbarna att det inte nödvändigtvis är kollegan man vill dunka rygg med.
Men på det här mötet gör jag en alldeles oförberedd, oplanerad, omedveten gubbe. Min kollega säger sådant som jag inte tycker och som inte heller är det som gubbarna vill höra. Mitt i hans utläggning hör jag plötsligt mig själv grymta ljudligt, samtidigt som jag flyttar blicken från kollegan, kort tar ögonkontakt med Gubbe #2 (här säger det *klick*) och avslutar min manöver med att titta ut genom fönstret. #2 svarar med ett tungt andetag och min kollega slutar prata efter en och en halv mening. Det är kort tyst. Jag hmmar lite svävande och säger att ”det viktiga är att vi gör rätt avvägning här”. Gubbar #1 och #2 mmmar och jag fortsätter med Göteborgsmarkören (kollegan saknar den rätta dialekten) att ”vi måste se till att alla är med på tåget”. Sedan skäms jag som sig bör lite och försöker släta över genom att inkludera kollegan i mitt ”vi” när jag fortsätter.
När mötet avslutats och vi alla har tagit i hand och sagt på återseende, säger Gubbe #1, bestämmaren, med lägre röst ”Du kanske har en halvtimme nu? Det är en grej jag skulle vilja…”
[OBS! FIKTION]
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Asbra ju!
Jag vill också bli en gubbe, har redan lagt mig till med tekniken att andas in för att ta ordet medan någon annan fortfarande pratar och ge den typen av feedback som säger "om du är färdig snart kanske jag kan få tala om hur det faktiskt äR" snarare än "jag mmmar för att visa mitt gillande". Det finns så många strategier att ta till. Jag skulle vilja delta i någon typ av gubbseminarium där man steg för steg får lära sig hur man blir en gubbe - lämpliga kläder och andra accessoarer som möjliggör demonstration av ointresse alt pondus (av och på med glasögonen), språkliga strategier som stärker ens ställning i samtalet (feedback, egenkommunikationsreglering etc). En hög bra ord, fraser och formuleringar är inte heller så dumt. I den akademiska världen skiljer sig dessa i viss mån åt mellan olika ämnen - "subversiv" skulle exempelvis ingen bli imponerad av inom mitt ämne, medan "stringent" får alla att nicka gillande. Sen finns det ju såna där företagsord som "implementera", "kvalitetssäkra", "strategi" och "kompetens" som alltid funkar. Jag tror detta skulle kunna bli nåt, workshops på företag, inom universitetet, kommunen etc - möjligheterna är oändliga!
Kan inte ni två, som ju verkar ha koll på detta, hålla en workshop? Det skulle vara fantastiskt, och elias har ju visat nu att hon behärskar konsten till fullo.
Och ellen, är detta något du själv praktiserat? Eller är du en iakttagare än så länge?
Ytterligare tips på gubbfraser som samtidigt är härskartekniker:
"Jo, precis som du säger, men...[lägg fram din egen ide]"
"Det är en aspekt av det hela, men det centrala är ändå..."
"Det viktiga är att vi får ihop det här.. om du tar den biten så tar jag detta (det viktiga)"
Jag har undervisat på en kurs som heter "organisation, verksamhet och kommunikation", där jag har undervisat lite om maktbeteenden i t ex mötessituationer. Jag har nog mest fokuserat på att man bör undvika sådant utstuderat beteende, eftersom det på sätt och vis hindrar kommunikationen. Det vore onekligen intressant att istället tillägna sig beteendet, och tillämpa det under en period och se om ens sociala status i arbetslivet förändras....
Koolt, det gör vi. Eller, Ellen och elias, ni får tillägna oss detta beteende. Så kan vi ta en månad där vi aktivt praktiserar, så ser vi vad som händer!
Chris: Tack för fraserna, jag tänkte öva på dem ikväll!
Hej. Fint att ni också vill bli gubbar som jag. Jag menar, vi drar ju åt samma håll...
Men här är ju också poängen, som jag och j har pratat om, att maktspel inte bara är härskarteknik utan också flirt. I det här fallet avgjordes min position inte så mycket av mitt agerande mot/över kollegan, utan snarare min blick mötte #2's.
Under ett möte förra veckan utspelades en annan scen på ett annat möte. Som hälsningsfras valde här två gubbar (en ny Gubbe #1, värd för tillställningen, och samma Gubbe #2) att istället för handslaget ge mig en kram och en - jo det är sant - ryggdunk. (Långt från klapp-i-stjärten-kramen som man också kan råka ut för.) Under resten av mötet var jag gubbe. Fick referenser från föreläsare "...som elias och jag har pratat om", fick visitkort sträckta till mig över bordet och sänkta röster från lätt framåtböjda huvuden som sa "vi kanske kan prata om detta över lunch, jag tror det är viktigt att vi stämmer av."
Hur förstår vi detta spel? Här handlar det plötsligt väldigt lite om över eller under och mycket mer om tillsammans...
Precis! Det är detta med "tillsammans" som är det spännande! Vanligtvis så refererar man till denna typ av händelser som utslag av konkurrens och hierarki, att det handlar om att Gubbarna skall slå ut varandra ur spelet för att sedan vara ensamma kvar som herren på täppan.
Jag tror detta är ett grymt missvisande antagande, missvisande därför att man missar hela tillsammans-grejen. Det skälver ju till så in i vassen i deras småstora gubbkroppar när de "råkar" snudda vid varandra, när blickar dröjer kvar lite lite för länge, när ryggdunket hamnar lite för långt ner och blir en smekning över svanken istället.
De förklär detta flörtande med vadsomhelst som finns till hands, kostymer, harklingar, bastoner. Om vi ska ha en chans att bli Gubbar, då måste vi flörta på samma sätt, och med samma maskering.
Just det J, "tillsammans". Det är ju så vi jobbar i Göteborg. Här har vi Göteborgsandan när den är som bäst!
Men handlar harklingar och bastoner om maskering och förklädnad? Är det inte där det börjar och slutar, i dessa bekräftande speglingar av små gester och nyanser av grymtningar? Var finns begäret bland dessa "småstora gubbkroppar"?
Alltså, det där med begär och stjärtsmek är en aspekt av det hela, men det centrala är ändå med vilka medel gubbarna (vi?) uttrycker såväl vår överordning som vårt bekräftande av varandra.
Du har så rätt Ellen, vi pratar om mer än homoerotik. Givetvis är det centralt att studera medel och uttryck i maktspelet, men det finns flera viktiga utgångar. Här funderar jag på:
1. Hur uttrycks spelet? Hur blir man en gubbe genom handslag och kostymer och grymtningar?
2. Hur fungerar (över)ordning och bekräftelse? Som J påpekat, finns det mer än konkurrens och dominans att studera!
3. Vilket begär (här menar jag drivkraft snarare än sexualitet) kickar igång maktspelsmaskinen? Hur identifieras/konstrueras/reproduceras spelarna?
4. Vad producerar maktspelet? Hierarkier och effektivitet(?) kanske...
Jag tycker att vi börjar med första punkten och kör en workshop för att testköra gubbspelet!
Hihi, vilken rolig och samtidigt skarp analys av gubbarna. Ska börja följa den här bloggen nu. Övar f ö själv på "gubbrullningen" hemma - sakta vägande fram och tillbaka mellan tå och häl med lätt böjda knän när vikten ligger på hälen, ett sätt att visa t ex otålighet när någon annan pratar, men används även för att göra en konstpaus i det egna uttalandet. Har sett hur denna rörelse kan ha liknande funktioner i ett samtal (förutsatt att gubbarna står upp) som vissa av de gester du skriver om.
cool. gubbrullning - tack för den. lovar att återkomma med mer gubbrelflektioner!
Otroligt rolig tråd detta! Tack för den alla. En reflektion bara: Som kvinna med allt mer makt (”dom bara ger den till mig, jag eftersträvar den inte” för att citera denna vårs mesta gubbe) upptäcker jag att just kvinnlighet är en framkomlig maktstrategi. Och då menar jag inte nåt slags utstuderad femininitet, att spela på kvinnligheten, utan att det att vara kvinna som kvinna börjar funka väldigt bra. Kanske med vissa gubblån, kanske de kan invagga gubbsen i lite falsk trygghet, men kvinnlighet, eller tjejjighet till och med verkar vara önskvärt. Tänk på det innan ni helt gubbar till er!
Skicka en kommentar