Spanking – tidens melodi?

Alltså, detta med bestraffning, genomlysning, transparens som metod för framsteg – var kommer denna trend ifrån, och vad tjänar den för syften?

Det aktuella exempel jag tänker på just nu är att lärare ska bedömas av elever och att det ska påverka deras löner. En grupp som under många decennier fått allt sämre arbetsvillkor, och sett sitt yrkes status sjunka, och dessutom faktiskt har ett av de allra viktigaste jobben.

Vad hände med uppmuntran? Erkännande? Att bli sedd för allt bra man gör? Att få resurser för att genomföra sina visioner, de som gjorde att man en gång ville bli lärare och pedagog?

Varför tror »vi« att straff kommer att göra någon bättre? Eller har jag missförstått vem bestraffningarna är till för? Såg någon rubrik någonstans som gick ut på att ifrågasätta vad man egentligen tror sig vinna på att sänka a-kassan och förkorta tiden man kan stämpla.

Är det som Aristoteles sa att man mår bra av att betrakta en tragedi? Att vi andra ska se dessa tragedier och må bättre och prestera bättre?