Jag är så arg så jag kan inte skriva annat än fakta:
En student på läkarlinjen är dömd för våldtäkt mot barn. Han har nu studieuppehåll från termin tio för att kunna delta i den behandling han blivit tilldömd. Straffet för våldtäkt mot barn har ett straffvärde på minst 2 års fängelse. Studenten har redan suttit häktad i två och en halv månad, vilket dras av från straffvärdet.
Studenten meddelar rätten att han förmodligen kommer att bli avstängd från sin utbildning pga domen mot honom. Därmed blir de fyra år han hittills lagt ner på sin utbildning värdelösa. Av denna anledning sätter rätten ner straffet till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (något som brukar vara förbehållet missbrukare). Eftersom studenten har en rätt omfattande behandlingsplan, kan han inte delta i studierna. Därför blir han beviljad studieavbrott från sin utbildning.
Lärosätet vill stänga av studenten, eftersom han blivit dömd för ett allvarligt brott, men Högskolans avskiljandenämnd anser inte att det föreligger någon risk (för vem?) att ha studenten kvar. Beslutet som fattas går alltså rakt emot vad som låg till grund för att studenten fick straffnedsättning i Hovrätten. Hovrätten inväntade inte beslut från Högskolans avskiljandenämnd, eller ens ett yttrande därifrån, när de beviljade straffnedsättningen. De gick på vad studenten kunde tala om för dem.
Studenten kan alltså när som helst återuppta sin studier på läkarprogrammet. Termin tio vid lärosätet i fråga innebär 6 veckors praktik inom pediatrik eller på BUP. Menar Högskolans avskiljandenämnd att det är lämpligt att en student som är dömd för, och ännu inte avtjänat sitt straff för, våldtäkt mot barn gör sin praktik inom pediatrik?
Thomas Johansson, nämndens ordförande, motiverar beslutet med att den här typen av brott inte innebär någon påtaglig risk att upprepas. Det är sant. Sexualbrottslingar har en förhållandevis låg återfallsfrekvens. Men Högskolans avskiljandenämnd skall väl för i helvete inte besluta utifrån riskprofiler? Och OM de skulle de, finge de nog titta närmare på unga sexualbrottslingars återfallsbenägenhet när det gäller våldtäkt mot barn, och någon sådan statistik finns inte. Uppgiften torde väl ändå vara att besluta i det enskilda fallet. Och med tanke på den omfattande behandlingsplan studenten genomgår, kan man väl tänka sig att de som fattat beslut om själva behandlingen tar ganska allvarligt på det brott studenten begått.
Är det här en jävla sammansvärjning?? Har Högskolans avskiljandenämnd ihop det med Hovrätten?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Alla är överens om att det är ett sexbrott och det är inte bra - det är ju därför det kallas för ett brott, men potatisen är för het: ingen vill ta i den. Det gör mig illamående att studenten vädjar till rätten att inte göra hans åtta terminer på läkarprogrammet värdelösa: det är ju inte precis Hovrätten som har gjort honom till sexualbrottsling. Det är viktigt att inte demonisera sexualbrottslingar, men det kan ju inte betyda att man inte kan eller får agera. Handlingsförlamat!
Skicka en kommentar