Skilsmässor, folkhälsan och "barnets bästa"

Förra veckan ondgjorde sig konservativa läkare, psykologer och politiker över folks slarviga benägenhet att skilja sig hur som helst - utan en tanke på "barnens bästa". På DN:s debattsida http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=807356 kräver de att regeringen ska göra minskade antal skilsmässor till ett prioriterat folkhälsomål! Nu ville inte DN ha vår replik så den presenteras stolt här:

Replik till DN debatt onsdagen den 23 juli

Fyra medarbetare vid tankesmedjan Claphaminstitutet vill i DN Debatt att regeringen ska göra minskat antal skilsmässotal till ett prioriterat folkhälsomål. De gör sig skyldiga till en mängd felslut trots att de säger sig bygga på "ny forskning". De diskuterar ”kvalitet och hållbarhet i parrelationer”, ”frånvarande pappor” och ”barnets bästa” i en salig röra och förenklar å det grövsta. En ”närvarande pappa” är inte per definition en bra förälder. ”Kvalitet och hållbarhet” är relativa begrepp och detsamma gäller i högsta grad ”barnets bästa”. Dessutom är det djupt problematiskt att använda benämningarna ”bråkar och slåss” för att beskriva det fysiska våld som i de allra flesta fall innebär mäns våld motkvinnor. Eller ur ett barnperspektiv; pappors våld mot mammor. För inte så väldigt länge sedan var många kvinnor ekonomiskt beroende av sina män och hade därför svårt att ta ut skilsmässa. I dag är situationenen annan; det är kvinnor som tar initiativ till de flesta skilsmässor(ofta för att de upplever bristande engagemang vad gäller barn och hushållsarbete från mannens sida) och det har också visat sig vara kvinnorna som "vinner" socialt, om än inte ekonomiskt, på ett sådant arrangemang. Men Claphamskribenterna vill inte höra talas om att skilsmässor och äktenskap skulle ha något med män, kvinnor och brist på jämställdhet att göra. Istället är det ”barnets bästa” som förs fram och den nya forskningen handlar om barns utveckling i relation till faderns engagemang i barnet. För det första är det problematiskt att man väljer att diskutera skilsmässor utifrån ”barns bästa”; ett begrepp som kan användas för att argumentera för i princip vad som helst som vi vuxna anser ligger i barns intressen. För det andra fokuseras, som vanligt när det gäller barn, deras ”utveckling”. Det väsentliga blir då att barn utvecklas till välmående vuxna någon gång i framtiden – hur barn har det här och nu framstår som mindre viktigt i diskussionen. Dessutom; en pinfärsk kartläggning som Folkhälsoinstitutet genomfört visar att 400 000barn i Sverige lever med en missbrukande förälder. En talesperson för Folkhälsoinstitutet säger i Rapport den 24 juli att barns räddning i en sådan situation kan vara att knyta an till människor utanför familjen.”Barnets bästa” är med andra ord inte synonymt med kärnfamiljen.

Redan i andra meningen av Claphamskribenternas debattartikel fastställs "problemet"; att barn genom skilsmässa förlorar kontakten med sina pappor. Men det finns faktiskt ingenting i gällande lagstiftning eller praxis vid skilsmässor som säger att det blir så. Det finns två skäl till varför barn förlorar kontakten med sina fäder vid skilsmässa eller separation: det ena är i fall där pappan är våldsam mot barnet och/eller mamman. Den andra orsaken till att barn förlorar kontakten med sin far vid en skilsmässa är helt enkelt bristande engagemang från pappan. Lägg inte skulden på skilsmässorna när pappor brister i engagemang. Om skilsmässan, som skribenterna själva påstår, i de flesta fall äger rum utan våld, hot och konflikt, kan pappan se fram emot inte bara delad vårdnad och delat ekonomiskt ansvar, utan också delat praktiskt ansvar, delad omsorg, delat boende och delat engagemang. Så ser rådande praxis ut: barnet behåller sin pappa, fast under nya praktiska omständigheter.

Rapporten från Folkhälsoinstitutet handlar om fäders betydelse för barnsutveckling. Rapporten medger redan i inledningen att den inte inbegriper några analyser av forskning kring fäders närvaro, eftersom studier kring "närvaro" inte har visat några som helst positiva resultat vad det gäller barns utveckling. Det som är viktigt är pappors engagemang. "Närvaro" är vad man kan förvänta sig av en pappa som lever i en kärnfamilj där den traditionella uppdelningen mellan barninriktad aktivitet och offentligriktad aktivitet är könsuppdelad. Att få pappor att engagera sig tydligare och mer i sina barns liv skulle väl i och för sig vara ett fint folkhälsomål. Men så som verkligheten ser ut nu så är skilsmässan en bättre förutsättning för att pappor verkligen ska ta det där ansvaret och vara engagerade. Efter skilsmässa, med ett delat boende, måste pappan träda in i ett engagemang som innan skilsmässan inte är ett krav utan ett fritt val. Claphamskribenterna tycker att regeringen fokuserar för mycket på jämställdhetsfrågor, men frågor om pappors engagemang är en jämställdhetsfråga. Pappors engagemang kommer inte att uppnås genom en politik som fokuserar på att upprätthålla en traditionell kärnfamilj.Kärnfamiljen som institution understödjer tyvärr bara att pappor är "närvarande", inte engagerade.